Bland tomtar och troll och tankar på det nya..

Nu idag klockan åtta på morgonen ska det första fönsterbytet ske i lägenheten. Då öppnar Freddy för arbetarna till Annas lägenhet. Att sätta in samtliga fönster i en lägenhet beräknas ta tre till fyra timmar. Då har den tjocka bågen bytts utifrån och sedan isolerats in i väggen, så det sista steget, att byta det gamla fönstret mot det nya kan göras inifrån lägenheten. Klockan ett senare idag står Bosses lägenhet på tur och på måndag är det våning sex som får nya fönster.. det tar sig, det tar sig..
Under tiden klättrar byggställningen upp mot Viktorias balkong och nu är det sista kvällarna innan hennes balkongera går i graven för att ge plats åt en ny tid av oanade möjligheter.
På måndag rivs det gamla: hemmasnickrade spröjsade fönster som glasade in, plywoodskivans panel på balkongräcket av betong och fönsterbrädet som en bardisk med gula bollar som dinglar från kantbården. Då kommer Karl och Benny och hugger i för att riva.
Därför har Viktoria pyntat och gjort extra fint. I förrgår mitt i ruschen för att göra i ordning lägenheten i uthyrningsskick åt arbetarna som nu hyr min lägenhet, bjöd hon ner mig på balkonghäng.
Där satt jag bland tomtar och troll, kulörta lampor och kaniner som skiftade färg, i skymningen medan regnet smattrade mot fönstret och vinden som susade i träden och satte mobilen i fönstret i rörelse och den slog ibland mjukt mot rutan. Jag satt i en brun manchestersäng/soffa med guldknoppar och titta upp mot skalet av en tjocktv som numera var en dockhusliknande installation och tidigare tjänstgjorde som odlingsplats för örter. Medan Viktoria tände lyktorna och berättade om den charmiga balkongen som följde med lägenheten när hon flyttade hit i början på det nya årtusendet. Det var vackert men inte särskilt isolerat och smältvattnet från snön på fönsterbläcket droppade ner på böckerna som blev tjocka och knöggliga som papper blir när det blir blött och sväller.
Vi satt med varsitt glas i sommarskymningen och funderade hur livet med nya fönster som öppnas mot världen blir. Vi pratade om fina bord som inte kommer att hotas av fukt, om växthus och nya rum under kalla årstider. Vi pratade om blå läppar och gamla grannar, att det var Norbert som ville göra ett dockhus åt Mildred. Det var länge sedan, nu är de sedan länge i Spanien. Och Stacken förändras som livet själv…

Foto: Kasia Michnik